Åh sådana finns det gott om kan jag lova! Jag var, eller är egentligen, så himla blyg! Från mitten av nian började jag bli mindre blyg och ta för mig lite mer men innan det sa jag nästan aldrig nånting i klassrummet och var oftast den som "observerade" istället för "agerade".
Nu är jag mycket mer utåt och tycker inte alls om att vara tyst! Jag är verkligen inte rädd för att säga det jag tycker.
Jag känner själv en enorm skillnad på hur jag är nu och hur jag var för 1 och ½ år sedan.

Därför tycker jag inte saker är lika pinsama nu som jag tyckte förut, jag skäms inte lika lätt nu helt enkelt.
Men iaf, ett av dom mesta pinsama sakerna som jag kommer ihåg var i 8:an på min förra skola (det var alltså när jag fortfarande skämdes mycket...).

Jag stod vid min kompis skåp med henne och hon tappade nån bok eller nåt så jag tänkte vara snäll mot henne och ta upp den, sen när jag reser mig upp igen så står hon med sina andra böcker över mitt huvud så jag dunkar upp i dom och ramlar pladask ner på rumpan. Det skulle inte ha varit nå pinsamt om inte det inte satt 7-8 killar i nian precis brevid och såg alltihopa..
Sen samma dag, lektionen efter att det andra hände, så går vi upp för en spiraltrappa, längst upp står dom där killarna igen och när jag kommit nääästan hela vägen upp, några trappsteg kvar, så ramlar jag! Alla börjar asgarva (mina kompisar också..) och jag skämdes ögonen ur mig. En kille säger "nu vart det nog lite pinsamt här", nej det menar du inte?!